victorialinamatilda.blogg.se

Oktober 2013 gick jag igenom min skilsmässa. Då fanns Eddie där med sitt stora hjärta, min vän. Eddie fick mig och tänka på annat, tänka på annorlunda sätt. Hjälpte mig, tröstade och fanns vid min sida. 

December 2013, det var inte bara vänskap. Det fanns något mer, kittlande känslan när vi sågs, kramar som inte ville släppas, ögon som inte ville skiljas åt. Jag var kär i Eddie. Vad håller vi på med? Vi tycker ju om varandra mer än som bara vänner! 

14 December, frågade jag chans på Eddie via sms. Jag fick aldrig något vettigt svar. Fick många tankar... Vill han inte? Var jag bara något tillfället? Vem var jag för honom? Trodde han ville vara med mig? 

Jag satt på en hemmafest som skulle leda till utgång, men det blev aldrig något utgång. Eddie hämtade mig, köpte med mig en hambugare från Mc Donalds. Kommer ihåg känslan då jag gick mot bilen, bilen han körde för att hämta upp just mig i Trelleborg. Vi pratade, pussade på varandra, kramades, jag åt min hamburgare. 

Vi åkte hem och avslutade natten på det absolut bästa sättet.... 

Den 14 december 2013 var jag inte längre ensam, jag hade träffat en underbar man med stort, varmt och underbart hjärta. Mitt liv kändes helt!

Innan jag och Eddie kom såhär långt, är där folk som tyckt detta har varit helt fel, haft sina åsikter. En jobbig period då vi många gånger skulle skita i det. Idag är jag lycklig att vi aldrig gjorde det, utan vi tog bort de som kallade sig våra vänner. Vi körde vårt egna race! Tackar Eddie ofta för att vi valde detta istället. 

Mars 2014, fick jag min lägenhet som sedan blev vår. En 2:a på 60km2, vi två flyttade och höll på och det blev bra tillslut. Målade och sov på en bäddsoffa. 

10:de åkte vi till Spanien, Gran canaria och lämnade all kaos, stress och elaka människor. Det var bara VI, jag har ALDRIG mått så bra som jag gjorde med Eddie på vår semester. Min mage, hela kropp mådde toppenbra! Jag älskade det. 

Vi kom iordning med lägenheten och DN kväll skulle vi duscha innan läggdags. En måndag den 7 April, kramade Eddie om mig och det gjorde ont... Mycket ont när han tog sina armar om mig. Mina bröst!

Många tankar slog mig, när hade jag mens sist? Gravid? Kanske? Nä? Varför nu? Jag kan inte få barn ändå? Eller? 

Jag letade fram ett gammalt gravitetstest jag hade liggandes. La det på toaletten och tänkte - får nog göra det imorgonbitti, ger ju bäst resultat. 

Vi gick och la oss. 

Tisdag morgon, 8 april 2014. Eddie skickade som vanligt sitt stående morgonsms till mig. Han frågade också om jag gjort testet, han hade sett de på morgonen innan han begav sig mot jobbet. Nä var mitt svar men jag gick upp ur sängen och kissade i den förbaskade muggen. Mina tankar, varför gör jag detta? Varför utsätter jag mig för detta? JAG KAN JU INTE FÅ NÅGRA BARN! Jag doppa stickan... Tårarna forsar från ögonen ner över mina kinder, direkt kom det två sträck. Mina tankar då, går inte och beskriva. Jag önskade iallafall att Eddie skulle varit där med mig! Jag? Gravid? Mitt sms till Eddie var en bild på stickan, hans svar - resultat? 

Mitt svar var - Vi är fett gravida!

Den dagen gick jag med ett leende hela dagen. Jag ville skrika ut att jag kissat positivt. 

Jag och Eddie bestämde oss för att hålla de hemligt till vi visste att e fanns ett liv med hjärta, familjen fick veta först.  När vi var inne i v.20 så gick vi ut med de till allmänheten. Då tisslades och rasslades de bland många. Jag var så lycklig! 

Min dröm hade gått i uppfyllelse, Eddie var med och gjorde min dröm till verklighet. Känslan är så obeskrivlig! 

Medans vi var lyckliga så var andra avundsjuka, människor pratade om mig, oss, vårt barn som växte innut i mig. 

Kommentarer var oftas positiva, men jag fick oxå höra massa hemska. Hemska som jag aldrig själv hade kunnat säga till någon. 

Allt gick fort, mycket fort. Jag och Eddie, vi ångrar verkligen inget. Vi var redo, iallafall jag. Eddie blev det mer och mer med tiden. Det var så overkligt. 

Jag mådde bra, i början var jag väldigt trött kunde sitta upp och sova. När jag jobbade somnade jag på min lunch, på kvällen framför TVn. Jag kräkte inget men jag mådde illa, gorgonzolaosten på jobb, katternas kräk. Sånt som aldrig bekommer mig annars. Jag älskade min graviditet. I slutet samlade jag på mig väldigt mycket vätska i min kropp, fötter , anklar, vader, ben, ansiktet var svullet. Men jag var lycklig, idag tänker jag det var värt allt. Eddie var toppen, fanns vid min sida. Han masserade mina ömma fötter på kvällarna. Tillväxtultraljud gick vi på var tredje vecka i slutet, då visade de sig att jag bar på en stor bebis och vid beräknad förlossning skulle han väga 4,6kg. Jag blev rädd. Men läkaren sa att det inte skulle vara några problem. Många funderingar hade jag... Ska jag inte röntgas och se om jag kan föda stora barn? Kommer de bli normalt eller kjejsarsnitt? Får jag välja? Vad händer? 

Jag led av högt blodtryck och dom var rädda att jag skulle få havenskapsförgiftning. Den 18 november fick jag en tid på förlossningen i Ystad då min barnmorska tyckte dom skulle koppla upp mig på CTG, kontrollera så allt var bra. Eddie var med mig, kändes tryggt. Jag kom in på ett förlossningsrum, nu är han snart här tänkte jag. Alla kontroller var bra! Vi åkte hem... 

Onsdagen den 19 november kl. 15.30 går vattnet, jag förstod inte vad som hände. Kissar jag på mig? Mitt hjärta slog. Nä! Det måste vara vattnet! In på toaletten, det slutade inte. Jag tog ett badlakan, gick och satte mig i soffan. Blev skakig men kände mig ovanligt lugn. Skickade sms till Eddie - nu har vattnet gått. 

Fick inget svar.

Jag ringde in på förlossningen och dom sa jag skulle komma in på kontroll. 

Jag hade inga värkar, mådde som vanligt. Skickade iväg ett sms till Eddie igen - hallå? Jag ringde men telefonen var död. 

Han svarade inte. Jag skickade ett sms till min svärfar Jörgen, frågade om han hade Eddies jobbnummer bad honom ringa och säga att han skulle ringa upp mig för det var viktigt. 

Telefonen ringer, det är Eddie. Jag berättar vad som hänt och han är strax hemma. Jag packar ihop lite saker ifall vi blir inlagda, men jag tänkte vi kommer få åka hem ikväll igen. Vi åker... 

Jag halvsitter i bilen vilket jag fick order av barnmorskan att göra. 

17.30 är vi på plats i Ystad på förlossningen. Kommer in på ett rum, dom kopplar upp CTG känner så bebis är fixerad, gör ultraljud 18.20. Vi får vänta ett tag då de får mycket på avdelningen. 20.45 har sammandragningarna kommit igång. Sen är de 3 minuter mellan.. Vid 23.00 får jag och Eddie varsinn smörgås. Och jag blir kontrolleras. Vi går runder i korridorer. 01.40 börjar jag tycka det trycker på. Intensiva värkar. Detta var första gången jag gnällde på smärta, blev kollas öppning. Bara 5 cm. Jag hade hoppats på mer!!! Jag har en underbar barnmorska. Jag kör utan smärtstillande, ingen lustgas helt naturligt! Vaggar, gungar genom mina värkar, sitta still var omöjligt. Dom fick svårt och höra bebis hjärtljud, fick in min puls istället så vi bestämmer oss för att sätta skalpelektrod. 03.00 är jag öppen 9cm, tänker snart är han här. Jag frågar barnmorskan, e de långt kvar? Hon svarar - han är här innan jag slutar mitt pass. Jag frågar aldrig när hon slutar. 

04.30 vill jag börja krysta, ligger på sidan, sätter mig på knä och kände hur det sjönk. Hade intensiva värkar, minns de som igår. 05.03 kallas sköterska in, sätter kanyl och bebis sitter "fast" med huvudet vid ögonbrynen. Lång paus från värkar, innan hade jag täta. Barnmorskorna masserar min mage för dom märker att hjärtljudet på bebis går ner. Sista värken kommer, 05.08 kom han med navelsträngen runt axlarna Han är väldigt tagen och blir snabbt avnavlad. De tar bort honom till barnbordet där han skriker till lite. Mina tankar är, vf skriker han inte?  Då får han syre från mask och barnläkare tillkallas. Efter 20 minuter får jag honom på mitt bröst och då skriker han och jag blir glad, lycklig tårar kommer. Säger, hej min rumpnisse. Såg ut som han varit med i en boxningsmatch, blå efter han fastnade mellan värkarna. 

Jag är nöjd med min förlossning, naturlig 11 tim totalt och jag skötte mig fint säger Eddie, han slapp höra mig skrika och ge massa dumma kommentarer. Han var underbar vid min sida! 

Charlie fick gulsot och vi blev inlagda på neonatal i 5 dagar. 

3484g och 50cm det kändes och lät bättre än 4600g 

Jag älskar min son Charlie.